stensbobloggen

Och lite jobb.

Började dagen med att sätta igång med matlagning. Först en LCHF räkcheesecake - som blev helt underbar!

Inte alls krånglig att göra och smakade mums :)

Följde receptet på denna sida:

 

https://www.kokaihop.se/recept/lchf-rakcheesecake

Kommer att göras flera gånger och kommer att bli en favorit.

 

 

 

 

Sen testade jag att göra egen musli i ugnen.

Jag gjorde nästan helt efter receptet på denna sida:

 

http://56kilo.se/granola-lchf/

 

 

 

Den egna muslin blir verkligen så mycket mer smakrik och det är så härligt att slippa allt socker.

Snart fyra veckor nu helt utan socker och mjöl och jag mår toppenbra. Saknar det inte alls nu och magen är SÅ MYCKET BÄTTRE!!

Sen att kilona smälter bort sakta men säkert - det är ju bara trevligt - men som vanligt går jag väl bara ned till en viss gräns med min struma.

Men med tanke på hur mycket bättre min kropp mår utan socker och mjöl ska jag försöka tänka på det och inte ge upp när vikten stannar.

Hellre tjock och med en kropp som funkar än tjock med en kropp som inte funkar.... Låter väl logiskt?

Men vi vet ju alla hur svårt det är i slutändan :D

 

Gjorde även pasta av zuccini idag till mig till köttfärssåsen. Var verkligen så gott som de sa  på alla sidor. Man kokade bara upp vatten och salt, slicade zuccinin med hyvel och kokade dem i 30 sekunder.

Kan jag också lära mig äta istället för.

 

Fick en  massa gamla kort idag av kusin Lisa. Underbart att titta på gamlasläktfoton och se likheter med dem som lever idag och de som tyvärr inte längre finns med oss.

Här är min morfar Algot och hans äldsta dotter Stina.

Min son Anton har ärvt ett av sina namn - Algot - efter honom.

Visst ser han stolt ut när han håller armen om sin dotter? <3

 

 

Här är några bilder på mig - i min mormor Johannas famn - min morbor Torsten som håller i min kusin och extra syster Lisa när vi i Snöån hälsade på hästen Frida.

Vi bodde i ett typ av kollektiv där när jag var liten - min mamma har tio syskon och alla hade ett eget rum i ett stort gammalt hus i Snöån och mormor och morfar hade också ett rum.

Jag var ganska liten men minns ändå somrarna som massor av folk som älskade en, lekte med en, gemensamma måltider och total trygghet.

Att hälsa på hästen minns jag faktiskt - jag kommer ihåg känslan av det enorma huvudet, den varma goda doften och att jag ville dit igen.

 

 

På det här kortet är till och men min pappa och mamma med längst till vänster på kortet.

 

 

Och ja, när man ser att hästens huvud var nästan lika stort som jag så kan jag förstå om jag ser lite skeptisk ut :)

Men min fina mormor står där, så trygg och jordbunden i sig själv med en lugn hand på hästen och en runt mig <3

 

Jag saknar henne.