stensbobloggen

på skolan idag för att visa våra elever på världen som finns utanför skolan - och hemmets - väggar.

Årskurs nio fick träffa två killar från organisationen "En Annan Sida av Sverige" - som jobbar med utanförskap och rehabiliterar yrkeskriminella och andra personer som hamnat utanför till ett nytt liv.

Två helt härliga killar som ärligt visar upp sina liv och berättar - utan krusiduller - hur det är, vilket konstant mardrömsekorrhjul det är man hamnar i, hur det slår för ens nära och kära och vilket helvete det är att slå sig ur.

De slår hål på myten om att man "visst kan partyknarka" och att alkohol och narkotika är fördjävligt men att narkotikan ställer till det i huvudet mer överjävligt.

Beroende är en sjukdom och man måste våga stoppa den innan det blivit en sjukdom - dvs direkt när de är unga.

Utanförskapet befäster man tidigt annars och blir nästan att tro att man inte duger till något annat än att just vara kriminell missbrukare.

Tjejer hamnar i sitsen där de byter till sig knark mot sex och killar får hjälpa till med indrivningar.

Skoj liv?

Not!!

 Och tyvärr är ju detta lika vanligt i Ludvika kommun som överallt annars. Ungdomar som hamnar i utanförskap och åker snett i livet och ungdomar som har föräldrar som lever i ett sådant utanförskap som vi inte ens kan föreställa oss - men som utåt håller upp fina kulisser att allt är som det ska....

För även vi vuxna lurar oss så himla mycket på en sak... Vi inbillar oss att det ska synas på en person om den är knarkare, kriminell, alkoholist..... men gör det alltid det? NEJ - oftast inte på det lilla vi träffas och pratas!

Det är lika när man träffar någon som haft missbruksproblem hela livet - man märker inte några men av missbruket vid vanligt samtal - men sitter man en längre stund och har ett riktigt samtal - så märker man det.

Men syns det vid vanligt vardagliga saker - Nej!

Sen är det väl också så att vi många gånger väljer att blunda när grannar och ytligt bekanta hamnat i problem som dessa - enklare att vända ryggen till än att ta ansvar.

Men jag har ett jobb där jag ser detta varje vecka - och vi kan inte välja att vända ryggen till. Vi måste hitta vägar för ungdomarna att bryta vägen mot utanförskap!

De gick runt klassvis och hann med tre av fem klasser idag. Vi tar resten nästa vecka innan jag opererar mig.

 

På eftermiddagen kom Clara Henry till Kyrkskolan för att ha ett föredrag innan hon skulle till biblioteket och signera böcker. Klockan 13 skulle hon komma till kapphallen för att vi skulle ta ned henne i aulan och fixa i ordning allt inför föredraget 14:00. Eleverna var HELT tossiga innan hon kom - var som om värsta Hollywoodkändisen satte sin fot i kapphallen - så söta var de!

Clara är en känd bloggerska, youtubare och författare som pratar om aktuella ungdomsämnen men framför allt just nu om MENS och det faktum att mensen göms, skäms och hånas bort.

Typ:

-Fan va grinig du är! Har du mens eller??

-Fan vad du är mensig idag då...

 

Och andra tillmälen man får höra som tjej eller det där fantastiska i alla mensbindereklam - Vilken färg har alltid vätskan de häller på bindorna???

 

BLÅTT!!

 

Är mens blått?  Nej, knappast!

Sen varför kan vi inte stå upp för våran mens? Varför gömmer vi mensskydd när vi ska gå och byta? Varför säger man inte - ursäkta - men jag har mens så jag har lite ont i magen idag?

Hon gjorde en rolig jämförelse mellan mens och skurken Voldemort i Harry Potter filmerna :) Han som ingen nämner vid namn, alla hyssjar om honom men alla vet vem han är :) Klockrent!

Bra frågor alltihopa.

Det var ett mycket bra föredrag, eleverna skötte sig exemplariskt och de var som tända ljus hela föredraget och stannade kvar för att ta en massa selfies med henne efteråt. Jag hann med att vara med på ett kort jag med - har dock klippt bort eleven bredvid.