Varför är det så svårt att tro på sig själv?
Undrar man ju verkligen ibland. Varför utgår man snabbt att det är slumpen eller något fel när man klarar något och inte att man faktiskt är så bra att man gör det?
Igår var jag på gymet - och ska denna vecka köra 70 kg x 5 och upprepa detta fem gånger. Har ju innan tagit 80 kilo men ska nu försöka bli starkare.
Hormonerna har varit helt galna en vecka - och så också smärtan i knän och fötter - så mentalt har jag varit lite låg - men skött träningen.
Lastade på stången - och tog i - och det var tungt som fan - k´larade knappt av att lyfta stången fem gånger och tänkte FAN - nu är kroppen helt åt helvete.
Gjorde det en gång till - och det var lika astungt - och jag fortsatte tänka negativt tills jag tittade till på stången och såg att jag satt på 10 kilos vikter istället för 5 kilos. Jag lyfte 80 kilo fem gånger helt plötsligt...... Gjorde den en femma till och tog sedan bort till 70 och körde några fler.
Varför tänkte hjärna genast att jag var usel när jag knappt orkade det jag trodde var 70 istället för att förstå att det var något skumt och att det var 80?
Blir hjärnan någonsin helt vuxen och mogen?
Man undrar ju