Jo men

visst känner man att man lever kan jag säga. 
En lugn söndag - som mest handlat om vila - fast jag sov ganska bra idag. Det där med smärtlindring är ju lite klurigt - man får ju lätta morfintabletter att ta tillsammans med alvedon - för att man ska orka/kunna röra sig lite så läkningen går bra - MEN biverkningen av morfin dvs att hela tarmsystemet stannar av är ju inte att leka med det heller....
Tur att det finns laxerande medel kan jag ju säga
Men satan i gatan för att inte känna igen sin kropp.
 
Nu vill jag läka mig i form 
Sakta med säkert
 
Blå som om jag blivit krockad med bilen - men det försvinner väl så småningom och stel och stram - så jag gör mina stretchövningar
Ärret är ju skapligt stort kan jag säga - från ena bortre armhålan till den andra. Himla skum känsla att ha tröjan emot och inte känna av sina bröst!
Försöker fundera ut hur det kommer att kännas första gången jag är och simmar.
Längtar efter att kunna besöka simhallen igen
 
 

Kommentera här: