Semester?

att vara sjukskriven?
Knappast kan jag säga.
Önskar att jag kunde tänka bort alla sjukdomsmåsten och bara njuta av sommaren men det går liksom inte - även om jag inte har de allra värsta biverkningarna.
Det rycker i lederna av medicinen man äter mot illamående (ser ut som jag har MS/parkinson), man är konstant orolig för att fötterna ska bli sämre än vad de är, magen är lite halvgrumsig, ögonbrynen är snart ett minne blott och klimakteriesvallningarna man snabbt tryckts in i är inte att leka med när det är varmt som det är redan.
Man blir lätt helt dags fixerad och bara räknar på dagarna tills detta är över - tänker att detta måste få ett stopp i hjärnan då det ju liksom inte är slut på detta räknande bara för att jag slutar med medicinen sen.
Sen kommer ju räknandet och oron för alla efterkontroller och undersökningar som kommer efter detta. Antar att man behöver prata igenom detta med någon och få lite strategi för att hantera sig själv - och leva medan man lever så att säga.
 
Tiden går både fort och långsamt på samma gång.
 
Sen blir man ju liksom inte nöjd när man mår bra - då går man liksom och tänker att man inte vågar göra saker för att man kan bli att må sämre när som helst....
Det är väl detta med att inte känna igen sin kropp alls - den ägs av alla mediciner nu och inte av mig.
 
Promenad med Per på morgonen idag - dagens höjdpunkt :)
Samt blev galet sugen på matjesill - så det blev det till lunch :)
 
Ny vecka! Och måste se till att ha något annat inbokat än tisdagsbesöket på sjukhuset.....  skärpning Jenny

Kommentera här: