En tanke slog mig

När jag för första gången harvat mig upp på Stensboberget sen jag påbörjat / avslutat min min behandling . Pulsen slår som en hammare  men jag tar det sakta men säkert.
Står jag nere vid botten av berget och tittar upp - det är jätte brant även om det inte syns på detta kort 

(null)

Så tappar man nästan motivationen för det ser så drygt ut 

Men tittar jag på på mina fötter och tar ett steg i taget 

(null)

Så märker man liksom inte att man rätt som
Det är är uppe på berget !
Man kan snegla mot målet lite i bland men ha fokus på fötterna och ett steg i taget.

Känns som om det är sen målbilden jag ska ha med min rehabilitering nu ❤️ ska minnas denna känsla från idag och hur det känns när man är uppe på berget - man klarar mer än man tror bara man inte har fokus på fel saker och skyndar för fort.

Konstaterar att min härliga utsikt här uppe försvunnit på de 19 veckor jag varit borta - får hitta mig ett till berg med utsikt 
Älskar att sitta högt och titta på långa vyer 
(null)

(null)


Vackra flugsvampar ⭐️

Kommentera här: