Corona dag 5
Dagarna går i ett enda ovarierande töcken där man går runt här, lagar mat, äter, sover, spelar och ser på tv.
Ryggvärken är borta idag och har inte kännt av huvudet.
Smaken och lukten helt väck MEN jag tyckte att jag kände vitlöksdoft när jag gjorde tomatsoppa till lunchen när jag stekte lök och vitlök tillsammans med saffran innan - på riktigt eller bara inbillning?
Ingen aning
Lukten är verklligen borta på ett helt annat sätt än när man i vanliga fall är förkyld - då kommer ju lukt och smak och går lite - speciellt om man tar nässpray - men nu är den helt död.
Jag hoppas hoppas hoppas verkligen att jag inte får något bakslag - man läser ju på nätet om dem som känner sig friska i en vecka nästan och SEDAN får hög feber och hamnar på sjukhus! Och det vill jag inte!
Jag vill ju tror att jag fått en lindrig variant men jag vågar liksom inte riktigt hoppas på det 100 ut.
Gick ut och gick med Svea idag i skogen i den nya snön efter travbanan - ingen hade gått där innan oss. Nu för tiden tänker jag på en dokumentär jag såg om en kvinna - med förkylning - som var rätt frisk - sen blev ASSJUK på natten - och de ringde ambulans - och hon gick ut själv till ambulansen - så säger hon i dokumentären:
--Det var sista gången jag använde mina ben....
Hennes förkylningsbakterier gjorde att hon fick köttätande bakterier i kroppen - den blev väl mottaglig - så när hon vaknade upp saknade hon bägge benen och var oerhört vanställd överallt.
Det tänker jag på
att man vet aldrig när det är sista gången man kan njuta av en skogspromenad. man kan vakna upp några månader efter och inte ha några ben och aldrig mer kunna gå - något som man liksom tar förgivet att man ska kunna göra.
Bisarra tankar?
Jag vet - men det är nig lätt att sådana kommer - speciellt när man har en sjukdom som är så här lurig. Per är fortfarande jättehängig och har feber - har han ju haft sedan 20 december!
Men för egen del så gäller:
Fortsatt noga med sömn
Motion
Ännu mer noga med hälsan och anpassa mitt liv utifrån den diagnos jag nu tillsist fått av doktorn - nu när jag äntligen har en doktor som bryr sig om mig och som jag kommer att ha ett längre tag.
Hashimotos sjukdom
Den blir jag aldrig aldrig av mig - och hur mycket den kommer att påverka mig - det kan jag med största sannolikhet påverka själv - med hur jag lever.
Sömn
Ingen stress
Motion
Mat - rätt mat.
Nu - ska jag plocka fram oxfilen ur ugnen och njuta av den tillsammans med Hasselbackpotatis och bubbel. Smak känner jag ingen - och inte Per heller - men Anton känner smak och lukt och förtjänar bra mat på årets sista dag!
Och bubblet?
Jag blir i varje fall lite yr i huvudet!
Och i kväll?
Jag hittade de gamla X-files avnitten på viaplay som är upplåst nu
Så jag överlever denna kväll också :) Med benen i behåll!