Förtroende

är något väldigt skört.
 
Jag har en jävligt bra magkänsla över när något är åt helvete - och ofta har jag rätt - Men är personerna lite dominanta och "övertygande" brukar mitt gamla dåliga självförtroende från mina yngre år komma fram och jag tänker att det är nog mig det är fel på, jag överdriver och har säkert förstorat det.
 
Då blir käftsmällen ÄNNU större när det visar sig att magkänslan sedan 20 år tbx var helt rätt.
Nu har jag gråtit klart.
Kan utesluta denna människa ur min närmaste krets med helt gott samvete i framtiden - behöver inte tänka det minsta på det.
 
Men
Jag blir rädd för människor och hur kortsynta, ovetenskapliga och EGOISTISKA de är och så fullständigt korkade att de inte ens skäms för sig utan står upp i sina bruna skjortor inför släkt och vänner. Och så många vänder bara bort blicken och tar inte diskussion för att inte skapa "problem" - all jävla heder till alla er som vågar ta fighten på ett schysst sätt UTAN att sänka er till samma låga nivå som dem.
 
Just nu ska inte jag uttala mig om framtidstro och vad jag tror vi lämnar efter oss till våra barn.
Fråga mig i morgon igen.
Behöver energi från människor som inte har brunskjortor undanstoppade på kroppen.
 

Kommentera här: