Självförtroende

inte hos mig men hos eleverna. Att möta eleverna där de är och försiktigt men tydligt genom dialog visa dem hur de ska visa sina kunskaper och glädjen i deras ögon när de lyckas.
Jag fylls med sådan energi av det men också av sorg när man ser att de är så himla vana att misslyckas att de nästan inte ens bjuder till så mycket att de samarbetar med mig för att visa mig ens det lilla.
 
Men man måsta komma ihåg
 
ALLA VILL LYCKAS I SKOLAN
 
ALLA VILL VISA SITT BÄSTA
 
 
INGEN VILL VARA EN FÖRLORARE SOM ALLTID MISSLYCKAS
 
I skolan har vi chansen att förändra framtiden för barn. Ibland har vissa barn sådana stora sociala ryggsäckar med sig hemifrån att de inte lyckas ända fram hur mycket vi än hjälper dem men de lyckas ändå bättre än sin familj och de kommer i sin tur att kunna stötta sina barn mot en annan framtid.
Så man måste ha perspektiv!! Så ofta jag kommer tillbaka till det. Även om mitt perspektiv är på ett sätt måste man komma ihåg att olika "ryggsäckar" gör att perspektivet ser olika ut för oss alla.
 
Jag ger 100% för varje elev. Oavsett perspektiv. ibland gör det ont och jag gråter men jag går alltid till jobbet och från jobbet med ett leende och jag vet att jag gör skillnad.

Kommentera här: