Haft extra tid

med niorna på eftermiddagen idag - och jag böjer mitt huvud i ödmjukhet.
Barn som av olika anledningar inte kunnat visa upp det de egentligen har kapacitet för men när man sitter med dem på tu man hand - eller i små grupper - presterar så man blir tårögd <3
Fällde faktiskt en tår idag när en elev började prata om hur trögheten påverkar kroppar vid acceleration och inbromsning och förde fysiska diskussioner värdig en gymnasieelev. Hen minns inte när hen sist var på en fysiklektion - men all denna kunskap liksom finns där ändå.
 
Då känner man liksom både glädje och sorg. Glädje över att unga människor har en sådan kapacitet och sorg för att skolan är så fyrkantig att vi inte kan hjälpa och stötta dessa unga så de när den ENORMA kapacitet de skulle kunna nå till.
Men jag försöker dra mitt strå till stacken för att göra en skillnad.
 
Gör jag skillnad för en har jag lyckats. Allt över det får man se som bonus.
 
<3
1 Majorskan:

skriven

Du gör en oändlig skillnad för så många elever Jenny!! Tror inte ens du förstår själv hur viktig du är!! ♥️

Svar: <3 Dito
Jenny Jansson

Kommentera här: