Det finns stunder

när till och med jag tappar orden av sorg över hur det fungerar i samhället.
Hur tunga ärenden vi än har så kämpar vi för varje unge ända in i väggen!
Därför blir smällen så JÄVLa hård när man slår i väggen och misslyckas och det lidande man får få - och vet att man inom kort kommer att få se - kommer att slita hjärtat ur en, stampa på hjärtat och bränna upp det.
 
Men
Nu tänker ni
Om det är på det viset
Varför säger du inte upp dig och slutar jobba som lärare?
 
Jo, för i 95 % av fallen lyckas vi faktiskt förändra ungdomarnas liv till något positivt och de andra 5% är det kanske 4% som man ändå når och kan prata med och de faktiskt säger att:
ok - mitt liv - kanske inte blev som jag tänkt av olika anledningar - men mina barns liv - det ska bli bra utan problem - och de fortsätter ha kontakt och försöka,
 
De sista 1% är de man inte kan nå - som råkar ut för eländen som är så VIDRIGA att man bara faller i varndras famn och gråter när man ses och de berättar typ allt och man försöker ge stöttning och råd MEN
man inser att man inte räcker till MEN
man lär sig massor.....
Det kan låta syniskt men i mitt jobb lär jag mig massor om både framgång och elände.
Jag lär mig vilka vägar man kan gå för att stötta ungdomar uppåt OAVSETT var i skalan de befinner sig och jag har träffat så många ungdomar att jag fått en ganska bra magkänsla.....
 
 
I natt ska jag ligga ute och titta på stjärnor. Vart sover du inatt?

Kommentera här: