Varför är vi vuxna alltid så rädda för det nya som ungdomar för med sig?

En tanke som jag funderat på idag när jag sitter här ute på våran ö och ska skriva ett inlägg igen om min resa till Kenya och dra paralleller till oss här i Sverige.
Idag tänker jag prata om hur vi väljer att diciplinera våra elever i skolan - hur de gjort/gör i Kenya och hur vi gör i Sverige.
I Sverige har det ju sedan länge varit förbjudet att slå eleverna i skolan för att bestraffa/tillrättavisa men i Kenya har det varit lagligt tills helt nyligen.
Att se lärare bestraffa/diciplinera elever med slag av händer och slag med olika förmål har varit vanligt förekommande och när de får slag av käpp kallas för att "Cana" någon dvs de får slag av en cane - dvs käpp.
Även vi var förberedda att vi skulle få se detta men eftersom det är förbjudet enligt lag hade vi i förväg bestämt vad vi skulle säga och att vi skulle diskutera detta med lärarna på de olika skolorna. Det förekommer alltså fortfarande även om det är förbjudet - och man undrar ju varför och hur regeringen jobbar för att få bort det.
 
Redan andra dagen fick vi se tendenser till detta och vi fick även se en elev få "cane" och alla man pratar med på alla skolor berättar att det är vanligt - särskilt i de senare delarna av primary och secondary.
Givetvis sa vi ifrån när vi säg det och tog upp det med dem om varför de valde att slå som diciplinåtgärd - men som allt annat i världen fanns det inget vitt eller svart svar på denna fråga utan en gigantisk gråskala och de sista dagarna öppnade lärarna upp sig enormt och vi kunde diskutera detta på ett bra vis.
Problemet med detta måste man se från flera olika synvinklar.
1. Två skolor i Kisumu fick faktiskt stänga när vi var där nere för att eleverna tagit över helt. Nya rektorer hade tillsats och de totalförbjöd alla former av fysiska diciplinåtgärder direkt - MEN gav inte lärarna några verktyg hur de skulle jobba med diciplinen utan fysiskt bestraffning.....
Så vad händer som ett brev på posten - Jo eleverna tycker att det är guld och gröna skogar att lärarna inte får slå dem längreoch pendeln faller över för långt åt andra hållet, de vägrar göra något, förstör och härjar och lärarna står handfallna och vet inte vad de ska göra så tillsist får regeingen gripa in.
 Just detta att staten bestämmer en massa saker som lärarna bara sedan rätt upp och ned ska förhålla sig till utan att ge dem verktyg med HUR de ska jobba med det är SÅ HIMLA LÅGT och tyvärr något man ju faktiskt känner igen här hemifrån också - dvs från Sverige.
 
Hur ska lärarna ha en chans att lära sig hur man kan hålla diciplin utan att slå om de inte får lära sig det eller får vektyg för det? Att förändra något som "allid gjorts på det viset" tar tid och utan stöttning tar det ännu längre tid!
 
2. Föräldrarna kommer till skolan och KRÄVER att lärarna ska diciplinera deras barn med våld............ hur tragiskt är inte det men här kommer vi inte lite på det jag skrev i början. Vi vuxna är alltid så himla rädda för det som de unga har för sig och får för oss att nu, nu jäklars kommer det att gå åt helvete åt ungdomen... bara se på dem...
Men som vi alla vet klarar sig ju ungdomarna bra ändå för de är anpassade till den nya omgivningen. Jag tänker tex på här i Sverige när Elvis Presley kom och det vart kaos hos föräldrarna då de trodde att rock n´rollen skulle fördärva generationer och göra dem odugliga..... blev det så?
Kan tänka mig att det var lika ordväxlingar när agan förbjöds i Sverige.... en dask på rumpan eller en örfil har väl ingen mått dåligt av,,,,, jag fick minsan stryk hela min uppgift i skolan och jaaaaaaaaaaaaaag har minsan inte tagit stryk av det alls.... lite stryk mår ingen dåligt av.....
 
Men jag antar att rädslan nere i Kenya är ännu större hos föräldrarna att barnen ska bli "Förlorade" då det står mer mellan liv och död än vad det gör här hemma. En bra utbildning leder till jobb som kanske kan göra att barnet kan få ett bra liv och stötta hela sin familj och faktiskt överleva  - går skolan åt helvete är risken stor att barnet faktiskt inte överlever....
 
 3. Rädslan hos både föräldrar och skolpersonal för förändringar de inte känner att de kan kontrollera - har verktyg för att genomföra. När det är en fråga om liv eller död för ungdomarna hur de klarar skolan och om man som lärare inte klarar av diciplinen utan att slå, och ungarna sedan inte klarar slutproven och inte får sina intyg så de kan få jobb..... Är det mitt fel som lärare då att deras liv förstörs? Tidigare har det ju funkat bra med fysiska diciplinåtgärder och barnen har klarat sig - varför sluta med ett halvvinnande koncept när man inte har några garantier för att det nya funkar?
 
Här pratade vi dem mycket om hur vi har det i Sverige. Vi har ju inga bestraffningar men ungarna kommer ju vidare till universiteten ändå och blir helt utmärkta vuxna fast de inte fått stryk.
Utifrån de fakta hade vi många spännande diskussioner och till nästa år känns det som om detta ämnesområde är ett vi ska jobba mycket med. Ge lärarna verktyg att kunna ha ordning och reda utan att eleverna ska riskera stryk.
 
En av de sakerna vi pratade om på Kibaga var detta med elevråd och att eleverna får göra ordningsregler och jobba fram dem tillsammans med lärarpersonalen. På så vis kommer reglerna från dem själva och de kan själva få vara med och bestämma de diciplinåtgärder som de tycker är lämpliga - men givetvis inte fysiska. Samt prata med eleverna om varför man inte får slå elever eller barn.
 
Måste berätta en bra sak till sist. På avslutningsfesten som lärarna och rektorerna arrangerade för oss på Kibaga sista dagen så lärarna i sitt avslutningstal att ett av de stora sakerna de lärt sig av oss var att se hur vi förhåller oss till eleverna.
Vi har roligt med eleverna, respekterar dem, är tydliga och vänliga med ändå med en tydlig auktoritet som inte är hotfull och eleverna visar respekt direkt för oss och vi för eleverna - och det blir ett positivt klimat i klassrummet där eleverna vill jobba!
Kändes som ett superbetyg och som att det budskap vi ville ge gick fram.
 
MEN, måste här tillägga att flera av lärarna var precis så - dvs hade ett naturligt positivt ledarskap i klassrummet och hade kunnat undervisa i Sverige direkt.
 
Lärarna hade köpt presenter till oss - en jättefin höna att ha socker i och ett tyg som jag sydde upp en klänning av när jag var på hotellet i Mombasa. Kort på det kommer sen :)
 
Här nedanför är lite bilder från avslutningsfesten på Kibaga :)
 
  (null)
 
Alla lärare som var med i TAB:s projekt på skolan fick ett certifikat!
Var himla högtidligt :)
 
(null)
 
(null)
 
Älskade Lilian på bilden ovanför och Margaret på bilden nedanför!
 
(null)
 
Margaret var vacker som en drottning! Nästa år ska vi åka hem och hälsa på henne i hennes hus :)
 
(null)
 
(null)
 
Eleverna hade skrivit en massa meddelanden till oss på tavlan - så himla gulligt!
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Alla ungdomar var kanonfashinerade av mina tatueringar och ritade egna tatueringar med färgpennor på sina kroppar som de visade mig :)
Denna symbol - antar att det är ett S för Sverige? Hade flera av dem ritat på sig sista dagen :)
 
(null)
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: