Fränt men lite otäckt...

vad vi människor ställer till i vår okunskap för att tjäna pengar.

Per och jag var ute på en utflykt med bilen för att titta på gamla gruvor, avlägsna platser i kommunen och annat spännande ( och testa gränserna för var vår bil tar sig fram.... )

Svea var givetvis med. Först ut var Norra Gussjön. Vädret har varit supertråkigt hela dagen - regnat och allt är jämngrått - men när man kommer ut i skogen - och man är så långt borta att man inte har täckning på telefonen och inga ljud hörs - då spelar vädret ingen som helst roll. Gud så jag trivs med att bo på landet.

Tydligen är detta en "Käll-sjö" med dett eget rödingbestånd vilket är väldigt ovanligt!

 

 
 
 
Jag hade shorts på mig så jag var inte så taggad på att följa efter Per in i buskagen på jakt efter de gamla gruvhålen där - men Per hittade dem och sa att de såg hur gamla som helst ut.
Jag njöt nere vid sjön och tittade på lavar. Här nedanför se ni en härligt frisk skägglav på en stam. Fantastiska organismer lavar - ett samarbete mellan en svamp och en alg - hur coolt är inte det?
 
 
Sen åkte vi genom skogen på den skabbigaste skogsväg vi hittils någonsin åkt på mot Brunnsvik för att titta på den gamla silvergruvan vid Rösjön. Man ser fortfarande delar av anrikdningsverket och de använde så fruktansvärt mycket kemikalier där att växtligheten inte kommit tillbaka - vilket man ser tydligt på bilden nedanför.
Det har gått långt över 70 år sen man slutade och skogen kan ändå inte växa där. Man såg nästan i vattenpölarna att det var giftigt där. Vattenpölarna var gulslemmiga.
Pers gammelmorfar brukade berätta för Per att gruvan låg in i under sjön och att vid en sprängning gick det hål upp i sjön och vattnet forsade in i gruvgångarna. Arbetarna fick springa för sitt liv och alla grejer blev kvar nere i gruvan.
Man blir ju att undra om någon dykt där och tittat?
Men det klart - är väl giftigt som fan där.
 
 
Sen åkte vi hemåt men svängde av in mot Krabbsjön för att ta en tur genom skogen mot Borlänge vägen. Jag red ju vilse här uppe med Röde ett av de första åren jag hade honom hemma och höll på att hamna i Rämshyttan istället för i Norrvik.
Per räddade mig då och hämtade mig med transporten. Röde har aldrig förr gått in så snällt i transporten ska jag säga <3
Ett hus hade kommit fram efter vägen när de gjort en avverkningen - det kallas för Fixens och är tydligen en kopia av det hus som stod i Finntorpet förut.
Hade varit ett torp för kolare och skogsarbetare.
Nu var det ruskigt öde - inga fönsterrutor men möbler kvar inne - bestick utspridda.
Man undrar vem som äger det?
 
Skulle i varje fall inte våga tillbringa en natt där ensam....
Men lite sugen att åka runt till sådana här ödetorp och samla in lite gamla gårdsväxter. Det växte en massa sådana där - sådana som fanns på alla torp förr i tiden och är tåliga och sprider sig själva.
Ska fundera på saken.
 
 
 
 
Här har de tätat springorna i väggen med tidningspapper. Ångrar nu att jag inte kröp närmare för att kika på årtalet men det var så murket allt att jag blev lite rädd att det skulle falla ihop vid felbelastning.
 
 
Sen avslutade vi med att svänga upp till Storfallsberget. Fick inga bra kort därifrån eftersom det regnade så - men det måste ha varit en gammal fäbod - var så himla mystiskt vackert där - och fullt med sådana där gamla torparliljor som jag vill ha till mitt hus....
Hittade också gruvhål med blått vatten - tydligen har de nyligen borrat däruppe efter mineraler.
 
Har även hunnit baka lite idag.
 
 
Så i morgon är det måndag och upp tidigt för att skjutsa Fanny och Andreas till jobbet 07:00
 
 

Kommentera här: