En skitdag

Men man får göra det bästa av det som bjuds  - vad är det de säger - bjuder livet dig citroner - tillverka lemonad?

Fia - våran älskade hund som vi haft över 13 år har haft cancer i flera år - och vi har sagt att så länge som hon är frisk och inte lider - så får hon leva med oss. Men får två dagar sedan märkte man en tydlig förändring och hon fick svårt att andas - så vi bokade en tid och i morse traskade hon med glada steg, flämtandes men viftandes på svansen in på Anicura mottagningen i ludvika.... man känner sig verkligen som en skurk när man gör detta ÄVEN om man vet att det är för deras eget bästa.

Veterinären sa också det att hon bara levt någon dag till så det var dax. Men så positiv och snäll in i det sista men dog direkt när veterinären tryckte in det ur sprutan i henne - hjärtat orkade inte mer - till skillnad från Odette som var betydligt mer seglivad.

Jag grät floder.

De fick ta hand om henne där. Eftersom vi bor i skogen känner jag inte att jag vill begrava henne här - då är det något djur som gräver upp henne och det vill jag INTE vara med om.

Stackars Svea går runt här och ser så himla ensam ut och lite vilse <3

Får se hur vi gör med det om vi får skaffa henne ett sällskap - hon är ju så van med det.

Hur man kommer att minnas henne?

Som den superpositiva hunden, den perfekta hunden för barnen som alltid var med dem utomhus i ur och skur, ivrigt tittandes på vad de höll på med utifall det skulle dyka upp en sten som de kanske kunde kasta till henne. Hon hade stenmani och kunde gräva, bära och till och med dyka i vatten efter stenar - ändå var tänderna hennes perfekta!

Jag har hjälpt henne och varit med när hon fött tre kullar valpar - hon har alltid sökt sig till mig innan det är dax och bett om hjälp.

Detta som är priset när man har djur. Hemskt när de går bort men de ger så fruktansvärt mycket när de är i livet att varje vidrig sekund när man måste ta bort dem är värt det 100 gånger om.

Men så himla tomt just nu.

 

Tog med mig hela familjen och fikade på Sunnansjö herrgård - ett suveränt fika ställe med en miljö som är gudomlig.

Nu är Anton och Per på hockeyträning och Fanny med kompisar i stan. Jag har gjort snittar till dem när de snart kommer hem.

Livet går vidare.

 

Och i bakhuvudet tänker jag hemska tankar....  man tänker vad hemskt det är att fatta ett beslut över ett husdjur som ska avlivas.... tänk er de föräldrar som måste fatta beslut hurvida man ska stänga av hjärt och lungmaskiner på sina barn eller andra anhöriga!!!!!!!

 

Hjärtat rycks ur kroppen och man får ett knytnävsslag i magen bara av tanken......

Hur överlever man det?

 
 
 
 

Kommentera här: