Om att inte räcka till?

Den känslan är både otäck och lite spännande i mitt yrke då det innebär att man stött på något man inte tidigare stött på - man står utan erfarenhet - och man famlar lite ovant i luften och känner sig lite hjälplös men letar desperat efter halmstrån att hålla sig i för att hålla sig någorlunda upprätt och komma i kapp med kunskap, möjliga vägar att gå och att kunna coacha på rätt sätt.

Men någon gång, om 100 år, när alla tystnadsplikter är över - då önskar jag ibland att jag skulle kunna få berätta i varje fall en procent av det elände man får vara med om som barn utsätts för.
Att de kommer till skolan
Att de fungerar så bra i skolan
Att de är sådana underbara människor trots allt är i många fall ett helt jävla under.

Kanske är det för att de trots allt blir sedda i skolan, får tala och kommunicera, får mat, får kunskap, får upplevelser, har sina vänner som det faktiskt många gånger går så bra som det gör?

Bara en tanke.

Sen är vi ju inne i veckorna före jul ;( Dessa veckor rasar fler barn än vanligt.... Undra varför?? Och ni föräldrar..... det är inte skolan de gråter över när de bryter ihop i skolan... gissa vad det är så här till jul?`

Bara en vanlig arbetsdag för en lärare

Kommentera här: