Första exkursionen på Svalbard

 
 
 
Tittat igenom lite mer bilder från Svalbard - har faktiskt inte hunnit lagt upp allt än och berättat.
Vädret skiftade fort - ena stunden tunga moln som lågt lågt ned och den andra hög luft.
De exkursioner vi gjorde var i Adventsdalen som ligger "till höger" om samhället Longyearbyen - visar det på en stulen karta här :)
 
Först en karta som visar vart Longyearbyen ligger på Svalbard
 
Bildresultat för Karta Svalbard
 
Här ser ni också vart Pyramiden ligger - den övergivna ryska stad som Per besökte där de bara lämnat allt och försvunnit. Nu bor bara en handfull människor kvar där som livnär sig på de turister som besöker stället.
 
 
 
Det säkra området - dvs där man inte ska behöva ha gevär med sig när man går är bara inne i den dalgången där Longeyarbyen ligger.
 
Bildresultat för map Svalbard adventdalen safe area
 
 
Och ni ser på bägge kartorna att Adventdalen ligger om man svänger till höger ut från samhället.
 
 
 
 
 Lika fina färger men mycket mera grått i tonerna den första dagen vi var ute i fält för att göra mätningar i temperaturen i marken - på olika nivåer för att se vart permafrosten var.
Vi gjorde testen på två ställen för att se skillnaden i torra och fuktiga områden.
 
 
 
 
 Här har vi lite genomgångar av våra ledare.
På bilden nedanför ser ni den mest erfarne läraren som berättar massor av en sten. Han har jobbat hela livet som geolog och han kan läsa av allt genom att titta på stenar, mark, berg, hur de ligger i förhållande till varandra och se och berätta vad som hänt.
Älskar att ha så riktigt kunniga personer som lärare - man bara suger i sig allt man kan.
 
 
 
 
 
 Vy över kolbanan och lite hus som ligger utanför samhället. Många av de som har hundturer bor här - antar att alla hundarna för så mycket oväsen att de måste ha dessa anläggningar utanför samhället. Men man blir ju att undra - går de ut utan gevär?
Kan man ens gå ut med soporna utan att vara på sin vakt?
Antar att man vänjer sig med säkerhetstänket.
 
 
 
Men vackert är det onekligen.
Men tänk hur mörkt det måste vara på vintern!!
Är ju liksom inga gatlyktor här utanför samhället.
På bilden nedanför ser ni en av alla gamla kolgruvor.
 
 
Vi rörde oss allt mer in i dalen mot det berget ni ser här - med snö på. Högst där uppe ligger en enormt radarstation - som tar emot oerhörda mängder data som de skickar ut till resten av världen - data från satelliter alltså.
Svalbard har ett av de bästa lägena för att kunna ta emot signaler från satelliter därför är detta så stort här.
Mitt på berget till vänster ser ni en gruva  - som jag tror var en av de få gruvor som var i aktiv drift. De tar kol där till kolkraftverket inne i samhället och de körde lastbilar i en strid ström därifrån.
Är nog det högsta berg jag åkt uppför - det knastrade i öronen och man kom upp i ett helt annat väder där - så man förstår att den parabol man ser mitt i bilden är grymt stor.
Eftersom den ser så stor ut till och med på bilden.
 
 
Men innan vi åkte upp där stannade vi i en gammal strandavsättning med härliga sediment där man kan räkna årstusenden i de olika lagren i leran - i en dal där en bäck grävt sig ned och blottat de geologiska hemligheterna. Nere i botten stack det till och med fram ett fossilt valskelett!
Hur fränt är inte det!
Här och var i de gamla sedimenten stack det också fram fossilerande snäckor och musslor.
 
 
En död ren låg det där med.
Det finns svalbard renar - vildrenar - på Svalbard. Alla bofasta får skjuta en per år.
 
 
Här är vi i bäckravinen och gör en stenanalys för att se om detta är avlagringar efter istiden eller vanliga havsavlagringar.
 
 
Stenarna var inte rundade så det var inga istidsavlagraingar.
 
 
Ni ser vad lågt molnen ligger!
Här är deltat i Adventdalen som mynnar ut i havet.
Molnet är skarpt avgränsat mot berget.
 
 
 En historia om en massa olika stenar. De är ju flera miljoner år gamla och alla med en egen historia. De som skimrar i grönt gör det pga att de blandats med havsdjurs avföring när de bildats.
Det är väl lite fränt.
 
 
 
Vi hittade en sten som inte borde finnas där. Antagligen har den kommiit med ett skepps barlast för 100-tals år sedan och hamnat där.
 
 
Vädret blev sämre när det var dax att åka upp på berger så man anade ju att det tyvärr inte skulle bli så bra utsikt.
Hade vädret varit klart skulle det ha varit helt magiskt där.
 
 
 
 
 
Men jag kan säga att spiralvägen upp var det vidrigaste jag åkt med buss. Busschauffören körde som en galning i full fart - enorma stup på ena sidan och sladdade igenom kurvorna.
Jag skulle aldrig åka på denna väg på vintern kan jag säga.
 
 
Första stoppet på berget var gruvan. Ingen direkt upphetsande miljö att jobba i för gruvarbetarna. Kolet på Svalbard är av god kvalitet med lite svavelinnehåll.
Som ni ser var det vinter när man kom upp en bit på berget.
 
 
Sen tog vi oss ännu högre upp - förbi radarstationen - och upp till den forskningsanläggning som ligger på toppen där de forskar på Nordljus dvs norrsken. En kanonhäftig anläggning - vore fränt att vara en vinter under en storm där.
Jag gillar ju lite stormväder :)
 
 
Jag på toppen.
Där fanns det även två renar :) Helt fantastiskt att de hittar saker att äta och överleva på i den karga miljön.
 
 
På väg ned.
Ni kan förstå vilken utsikt det vore här med klart väder.
Man ser i varjefall klart deltalandskapet och den meandrande älven.
 
 
Tillbaka ut mot havet igen.
 
 
 Man förstår att de första upptäckarna döpte ögruppen till Spetsbergen.
Bergen är maffiga och spetsiga.
 
 
 
 
 
 
Den kända skylten på Svalbard som varnar för att man kommer ut i området som inte är säkert.
 
 
Så oerhört tydliga sedimentskikt i bergen!
 
 
 En resa jag kommer att minnas och ha nytta av hela livet :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: