Detta med föreningsliv

och arbete i föreningar är verkligenen knepig fråga och jag undrar verkligen hur det kommer att bli i framtiden med föreningslivet. Är det på utdöende eller har vi inte helt enkelt anpassat föreningslivet till verkligheten - dvs hur människor idag är?
Jag som kan jämföra mellan Antons hockey/fotboll och Fannys och min ridning konstaterar att det är mer "raka puckar" i Antons idrotter än i våra ;(
Där bestämmer man helt enkelt att föräldrarna SKA göra vissa saker - och de kan inte smita undan - tex hockeykastning, kioskjobb, de ställer upp som tränare, materialare, under cuper och under matcher. Sen vet jag ju inte allt  - dvs det finns säkert dem som smiter även där men man hör liksom inte tala om det på samma sätt som inom ridsporten.
Det är ständigt problem att få ihop folk till kiosk, styrelser, sektioner och inte minst som funktionärer på tävlingar!
 
Kommer till exempel garanterat att bli folk som snackar bara för att amatören jenny engagerat sig i tävlingssektionen och eftersom ingen annan där var hoppintresserad så blev jag ansvarig för hoppningen - men vi ska hjälpas åt - tack och lov eftersom jag är just amatör och outbildad på ämnet. MEN!
Jag har ett engagemang! Jag tycker att det är skitroligt att engagera sig i det jag och min dotter gillar och jag skulle ja jättesvårt att vara med i en förening och bara glida med, utnyttja alla fördelar och klaga på allt som inte görs som jag vill. Ska jag vara med - då vill jag vara med fullt ut och ha en chans att vara med, påverka, skapa nytt och bevara traditioner.
 
Sen visst brinner jag lite extra för att ge alla chansen att kunna vara med  - dvs inte bara dem som har förspännt ekonomiskt, med superhästar, supersjälvförtroende och transportmässigt - utan alla ska kunna samlas och ha roligt och utvecklas tillsammans!
 
Jag är så himla stolt över den utveckling jag och Röde haft tillsammans :) Från noll - verkligen supernoll - till att träna dressyr, tävla enklaste handikappsprogrammet i dressyr E:3, hoppa 70bana felfritt och kunna rida i skog och mark och över stock och sten - och sen inte minst - kunna köra honom i transport och backa - med häst i!!
 
Att ha häst är så himla mycket och alla ska kunna vara stolta över sin egen utveckling och ha chansen att utvecklas från där man är - utan nedlåtande kommentarer ( som jag måste säga att jag besparats ifrån!)
 
Så jag tänker fortsätta att engagera mig i ridsporten och försöka hitta vägar att få folk engagerade och vara med och ha roligt
-men jag ska också bli bättre på att säga nej när det blir för mycket - jag ska INTE bränna mitt ljus i bägge ändarna.
 
Kram
Jenny

Kommentera här: